Jag är faktiskt en av dem som aldrig gör fel på de och dem. Aldrig någonsin. Jag tränades på GP:s och SvD:s korrekturavdelningar och slog in varenda regel som kunde uppbringas. Även de modernare, de som gör särskilt SvD:s inte särskilt avantgardistiska läsekrets vansinniga. (Som att man som stilgrepp skulle kunna godkänna meningen jag just skrev som en mening.)
Men frågan om de och dem gör mig vansinnig. Distinktionen försvann ur talspråket -- även mer formellt talspråk -- innan jag själv föddes, och jag är inte ung och vacker längre. Den är alltså oerhört mycket dödare än till exempel dt-formerna var när de reformerades bort i början av 1900-talet. I modern talad svenska är det helt enkelt ingen skillnad på de och dem.
För de generationer som växer upp nu är distinktionen helt konstruerad och onaturlig. Ett ovanligt bisarrt symtom på hur absurd situationen har blivit är att barn i dag regelmässigt uppmanas att översätta meningen till engelska för att veta när det ska vara de och när det ska vara dem: they blir de, them blir dem. Barn med svenska som modersmål uppmanas alltså att gå omvägen via ett inlärt andraspråk, där distinktionen är levande, för att kunna stava rätt på sitt eget språk, där distinktionen är stendöd.
För alla som över huvud taget kan acceptera tanken att ett skriftspråk ibland kan behöva reformeras är det alldeles uppenbart att det är dags nu. Nu genast faktiskt.
Jag är faktiskt övertygad om att saken skulle ha varit bortreformerad för länge sedan om det inte hade varit för att de som först tog sig an ärendet gjorde det genom att använda dom. Det finns ett par tunga argument mot att använda dom som stavningsform. Det tyngsta är att det innebär ett ganska rejält ingrepp i skriftbilden. Personliga pronomen används ofta, och inför man dom rakt av förändrar det hur skriften ser ut avsevärt. Ett annat argument är att många tycker att det helt enkelt ser fult ut. Det är helt överflödigt att diskutera huruvida det ser fult ut, men man kan fastslå att många tycker det. Båda dessa argument gör att en övergång till dom har en sådan uppförsbacke att man aldrig kommer att kunna övertyga folk som att göra så.
Det är ju nämligen så: hur vi skriver kan inte längre, som i början av 1900-talet, kommenderas fram genom ett regeringsbeslut med en folkskola som verktyg. Svenskarna skriver alldeles för mycket i sin vardag för att det ska kunna gå på något annat sätt än att många helt enkelt börjar stava annorlunda.
Som Olle Josephson påtalat (http://www.svd.se/det-finns-en-utvag-ur-dem-problemet_5749069) finns det en utväg ur eländet. Skriv de raktigenom. Lägg ner demmandet med detsamma. Använd bara de, alltid.
Fördelarna är så uppenbara:
Det är ett minimalt ingrepp. Subjektsformen är 8-10 gånger vanligare än objektsformen, så antalet förändrade skrivningar blir väldigt få. Det är ett tungt argument, ju färre ändringarna är desto mer smärtfritt går det.
Det är enkelt.
Ingen kan ha synpunkter på estetiken.
Nu gör jag det. Nu har jag skrivit mitt sista dem. Där var det.
